Svensk på distans

Varje morgon börjar jag med att läsa dagens tidningar på webben. Mest blir det rubriker och någon gång - om det verkar intressant - hela artiklar.

Carola har tankat och glömt att betala, enligt Expressen runt 50 kr för ca 4 l. bensin!!!!! Jag tycker det verkar som om hon glömt att tanka och bara spillt lite bensin. Nåja, bägge delarna är lika slarvigt och speglar en synnerligen (själv)upptagen person. Vad skall man säga!

Paret Reinfeldts resa till Kina tycks också hålla i sig på nyhetssidorna, fan vet varför.

Jag håller naturligtvis på den borgerliga regeringen, men väntar på att vår statsminister skall hitta sin lyskraft och sluta göra självmål.Vi behöver inte någon annan regering på ett par mandatperioder till - tror jag - men jag väntar på att den stora uppbyggnaden inför nästa val snart skall visa sig, så att vi verkligen förstår vilken makalös insats den borgerliga regeringen har gjort, gör och kommer att göra. Axen-Olins avhopp, som jag känner stark sympati för, kommer att slå hål i Stockholms borgarfäste. Mänsklig, kunnig och debattsugen lämnar hon. Vem skall ta över? Någon av tidningarna skrev Filippa Reinfeldt, någn skrev Sten Nordin.

Jag kommer ihåg ett valår när borgarna flirtade med småföretagarna i Stockholm, och undertecknad fick besök - på mitt lilla enmanskontor på Jungfrugatan - av Sten Nordin, en kandidat till Stadshuset. Jag uppfattade honom som synnerligen ointresserad, närmast ute på slumbesök. Ericsson hade nog passat honom bättre än Elensky's, hej och hå. Filippa, hmmm. Man vet ju aldrig, men vad som behövs är en karismatisk ledargestalt. Varför tänker man mest på sossar när man talar om karisma i politiken. Nämn 10 karsmatiska sossar och 10 karismatiska borgare, nu eller förr, vilket är lättast???

Bara för ordningens skull: Jag är givetvis borgare, alternativen förskräcker.

Mitt elektroniska husorgan, Dagen PS, http://www.dagensps.se/ är alltid först på bildskärmen, då får jag ett koncentrat av de viktigaste nyheterna, både affärs- och andra. IKEA riskerar böter i Frankrike! Förvånar mig inte ett dugg. Mina erfarenheter av franska affärer är; komplicerat, svårt, ibland obegripligt och alltid spel efter deras regler, där ingen annan förstår nå't. Nåja det är länge sedan nu och kanske saker och ting är förändrade. Men om man skall dömas efter en lag om söndagsöppet från 1906 året 2008, då verkar inte saker och ting vara riktigt up-to-date. Så har jag alltid tyckt om Frankrike, landet där man tog den italienska maten, hällde sås över den och kallar den för Cuisine Noveau och gör det till en egen uppfinning. Landet där det faktum att årets franska bidrag till Eurovisionen skall sjungas på engelska skapar regeringskris!!

Den förfärliga händelsen i Stjärnsund upprör och manar till eftertanke. Alla föräldrar (och mor- och farföräldrar) isas av tanken på den ohyggliga slump som gjorde Engla och hela hennes familj till offer. Det kunde ha varit vem som helst, den svenska metoden att i unga år närmast straffriförklara de dårar som senare i livet blir grova brottslingar, sjuka eller inte, måste renoveras från grunden. Exemplen kan göras hur många som helst, ta t. ex. Rödebybonden som sköt i desperation, rädsla och säkerligen psykiskt störd. Om "samhället" - vad nu det är för något - tagit hand om ungdomarna och behandlat dom professionellt från de första anmälningarna hade antagligen inte den olyckliga händelsen ägt rum. O.s.v.

Nåja, det här är inte en debattartikel men...

I Marbella avlöser den ena sociala begivenheten den andra. I dag är det fredag, det betyder "Så skall det låta". Jag antar att de flesta utlandsboende - precis som vi - bänkar sig framför SVT-Europa för att följa de tävlande artisterna. Numera känner man ju inte ens igen många av dem, men i kväll kommer det flera vi känner. Viktoria Tolstoy såg jag i en trailer, hon har för en tid sedan förgyllt den just nu järngrå solkusten och vi förbereder en resa hit för henne och Svante Thuresson i oktober. Underbara artister och härliga människor båda två, två olika generationer. Viktoria kan man knappt varken se eller höra sig mätt på!

Varma goa Jönssons bjöd häromdagen på smörgås, dvs det blev ett smörgåsbord och hela programmet. Vi njöt tillsammans med Nybergs i fulla drag. Snart är det dags för vår egen årliga 1 maj-demonstration, men i år måste vi begränsa oss till ca 20 personer, sedan är det överfullt. Förr om åren blev det överfullt vid ca 35 pers., men terrassen i vårt nya (större) hem räcker inte till.

Men först skall vi pensionärer spela boule på söndag, ingen dålig tradition det heller. Vi spelar på Gökarängen, och vill du veta varför vi döpt den så, är det bara att fråga!

Syster, rånare, mm

11 dagar sedan sist, jag fattar inte att det finns dom som bloggar varje dag! Vi har haft besök från Sverige av alla möjliga kärkomna gäster här, hustruns syster, härliga Lasse och Sylvi, och många som bor här nere förstås. De allra flesta mycket, mycket välkomna.

Men vi har också haft ovälkommet besök, en morgon vaknade vi och upptäckte att vi haft tjuvar i huset. Npg är det märkligt när man är tre vuxna i en liten lägenhet att tjuvar kan ta sig in via en låst altandörr och rensa i sovrummen, plånböcker och nattduksbord!! Givetvis har vi varit "gasade" eller vad det nu kan vara, men en obehaglig upplevelse.Till att börja med trodde dessutom svägerskan att hela hennes "smyckepåse" försvunnit. Det vore en hel del det! Men den hittade vi så småningom. Det mesta utom kontanterna och en dyr klocka återfanns. Livet på kusten kan ibland vara alldeles för spännande. Det var andra gången på 9 år vi råkade illa ut. Det känns inte bra någonstans.

Nåja, vi tröstade oss i alla fall med en liten lunch med goda vänner och Kari bakade tårta som gjorde succé. George åt upp det allra sista och ingen missunnade honom det! Men mycket snack om tjuvar blev det mellan alla intellektuella små konversationer runt bordet!

Tisdagsluncherna med den förnämliga trivselakademin Vita Duken har blivit som en institution bland de utvalda herrarna, vi sågs i veckan på Los Naranjos golfklubbs restaurang och det är en utmärkt mötesplats. Varje tisdag träffas vi och nästa gång blir det kinesmat.

Jodå, det är mycket fest, men vad skall annars livet vara? Det händer så mycket sk-t ändå, så vi får väl dra vårt strå till stacken av trevligheter och bevara dem så länge vi kan i minnet. Att blogga dem kan ju vara just ett sånt sätt.

Karis syster Grete har varit här en vecka och det har varit trevligt - bortsett från tjuvaktiga nattbesökare. vi får ändå vara glada att det gick som det gick. Inga kreditkort, pass eller indentitetshanslingar har stulits, så problemet att spärra, skaffa nya och ringa och skriva om dem till höger och vänster har vi sluppit. Polisen har tagit fingeravtryck, kommit på återbesök med följdfrågor osv. Det tvivlar jag på att de hade gjort i Sverige. Men, vad vet jag!

Hursomhelst, livet går nu vidare, de hitresande har lämnat oss, men vi har många kvar, dessutom har Nybergs och Jönssons återvänt efter sessioner i Sverige så nu är det snart vardag igen. Dvs. vi återgår till det normala partylivet!