Nytändning

Hustru Kari har börjat blogga, http://duktan.bloggsida.se/. Min blogg har legat i träda sedan juli i år när vi var på Larslund och firade sommar. Så kan man inte ha det. Nu blir det konkurrens mellan makarna;-)

Varför tröttnar man på att skriva sina inlägg? Jo man är förbi medelåldern, har kanske inte så mycket nytt och spännande att komma med och då uteblir läsarintresset och alla de kommentarer - snälla och andra - som man vill ha, uteblir. Så blev det liggande. Kompisen Anders har exakt samma erfarenhet, man tröttnar därför att man inte ser några kommentarer. Jag vill ha drygt medelålders läsare, gärna entreprenörer eller före detta sådana. Det vore intressant att byta erfarenheter.

Larslund tar som vanligt emot besökare, bland de käraste denna sommar var Gordins, som kom med Yvonne, förplägades och drog iväg i regnet. Anders o Barbro kom från Trosa, Gittan och Olle Jönsson från Småland med husbil, Larssons från Halmstad; ja vi har haft en magnifik sommar. Jag vet att flera är onämnda, men det rättar vi till när vi träffas!

Nåja, nu är i alla fall en text till på gång.

Sommaren passerade med alla möjliga trevligheter, vi festade, skötte om lilla Ida (Karis barnbarn), var på drakfest hos bror Lasse i Gävle, Rådmania Cup - egentligen bara för golfspelare - hos Anders i Trosa, för att inte tala om alla andra trevliga tillställngar vi har besökt och som har glatt oss, både med trevligt sällskap, härliga miljöer och inte minst god mat. t. ex. Jönssons kräftskiva i Småland, det skulle ni säkert vilja uppleva.

SVT Europa visar sina rörliga bilder för oss, med enstaka undandtag är det mest Bolibompa. Dessutom ofta något enstaka typiskt svenskt eländesprogram. Om den mer eller mindre uteblivna åldringsvården t. ex. Eller en invadrarfamilj utan pengar, mat, bostad, skolgång för barnen osv. Inte blir man gladare för det. Nej i våra liv finns det andra, kraftfulla glädjeämnen som inte ens SVT Europa rår på, underbara kamrater med gott humör och intressanta diskussioner. Och så förstås Trivselakademin Vita Duken, som har som enda (mjuka) tvång att man en gång i veckan måste äta lunch tillsammans. Jag lovar, i det sällskapet äter man gärna vad som helst bara för att få de där lunchtimmarnas injektion av humor, bildning och kultur...

Nåja jag kanske överdriver, men det är oerhört trevligt att ha detta herrsällskap att parker sina trötta hjärnceller efter allt de gått igenom under årens lopp.

Nu är det i alla fall snart slut på 2008, hösten har varit intressant som vanligt och i går firade vi jul med ett glatt gäng på Los Naranjos, svensk julmat och glada skratt. I dag, juldagen, skall vi äta traditionell julkalkon hos Henshers, jag tror det blir för 9:e året! Terry är fantastisk värdinna och ingen trancherar kalkon som George. Vi har bilder från varenda år på honom med kniven i högsta hugg!

Just nu har jag 5 timmar på mig att hänga på mig festkläderna och putsa fjädrarna. Kari håller på i köket för att procucera en Charlotte Russe, vårt (hennes) bidrag till det vackra bord vi snart skall sitta vid. Som sagt, mer än så här blir det inte i dag, jag har lovat mig själv att inte gnälla för mycket, det kommer mera!